Ateljén

 

Här i ateljén sker själva tillverkningen av dockor, figuriner och allt annat som jag sysslar med. Jag ska försöka att göra en kort sammanfattning av lite av det arbete som jag gör. Jag gjuter alla porslinsdelar som slipas och bränns i mina brännugnar. Till dom dockorna som är reproduktioner har jag gjutformar som finns att köpa men till dom jag skulpterar själv får jag även göra formarna. Under rubriken Design a la Caesar har jag beskrivit hur formtillverkningen går till så är du nyfiken på det arbetet så kika in där.

De minsta dockorna jag gör är bara 3 cm. och är s.k. grötdockor och de största är närmare 1m.



Här bredvid ser du ett och samma huvud i olika stadier, det större är bara gjutet och det lilla är slipat och bränt, så ser ni skillnaden i storlek. Porslinet krymper ca 18% i ugnen så det måste stå på en bädd av fin sand så att det kan röra sig under bränningen.

Porslinet bränns till 1.245 grader och färgbränningarna går upp i 720 grader.

Jag har 2 ugnar, den större är helautomatisk och den mindre är en kägelugn. Eftersom dom blir oerhört varma så har jag satt galler runt om så att Caesar inte kan komma åt dem. En skröjbränning tar minst drygt 8 tim. och sen tar det lika lång tid innan den går att öppna.

Sen slipas huvudena igen innan jag börjar att måla, Först hyfärg, bränning och sen målar jag fransar, bryn och läppar, det är lite olika hur många gånger som jag bränner mellan dom olika momenten.

Kropparna gör jag av compositmassa och dom gjuts också i formar eller så syr jag av tyg eller skinn allt beroende på hur den antika dockan såg ut. Här bredvid en kopia av en antik, ledad skinnkropp. Compositkropparna jag gör finns att se  på butiksidans produkter.

De dockor som inte har målade ögon får ögon av glas eller kristall. Dessa ögon köper jag in och det är väl det enda på dockorna som inte tillverkas här.

Perukerna tillverkar jag av mohair och det är ett tidskrävande arbete. Jag köper ullen direkt av en som har angoragetter så den är ju inte helt ren när den kommer. Jag börjar med att sortera ullen och sedan sys den upp på en tråd med tre sömmar, kardas, tvättas, färgas och kardas och kammas igen sen kan man börja sy en peruk. När ullen är tvättad är den helt vit.



När det gäller dockorna så är nog kläderna det som är det mest tidsödande jobbet. Jag har några hyllmeter böcker om antika dockor så jag börjar med att leta reda på en modell som passar till just den dockan jag håller på med. Sen får man göra mönster, jag använder nästan bara gamla tyger och gamla spetsar så ibland om tyget är lite knappt provsyr jag en modell av lakansväv så jag vet att det kommer att passa eller som på dockan här bredvid som har fått en kappa av mohair a 1.200:-/m.

När det gäller mina egna modeller så kan jag låta fantasin blomma ut och här bestämmer jag ju helt själv hur mycket arbete jag vill lägga ner. Jag har gått en del skulpteringskurser för bla. Margit Dassen (Tyskland) och Hildegard Guntzel (Tyskland) som båda är kända dockkonstnärer.

Egna modeller
Här är några av de modeller som jag har skulpterat.

 
k
e
l
l